För precis ett år sen idag så blev  jag och Nelli utsläppta från sjukan efter 8 dagars isolering med Rs-virus.  Och när man tänker tillbaks på hennes första tid så är det inte förlossningen som kommer till mej, som jag skulle önska, utan istället kommer minnesbilderna från när Nelli blev inlagd som en 12 dagars spädis. Jag trodde vi skulle få åka hem dagen efter men tji så fel jag hade.. Så här i efterhand så förstår jag att jag nog var rätt chockad under sjukhusvistelsen för jag kommer inte ihåg jättemycket, så jag ångrar så att jag inte bloggade mer om tiden där..

Några starka minnen är bland annat när jag mitt i natten vid tre blir utbaxad från rummet och in kommer istället en enorm röntgen-mackapär. I och med att RS är så pass smittsamt så fick vi ju inte gå iväg med Nelli nånstans utan Röntgen fick komma till oss . Det var hennes lungor som röntgades. Jag stod ute i slussen tillsammans med sjuttioelva läkare o sjuksköterskor (som inte heller fick rum där inne med röntgenmaskin och CPAP (BiPAP)) när den ena undrade hur jag mådde, om det kändes konstigt? Vad svarar man på en så fråga..? Jag vet att jag stod där och skakade som ett asplöv...

Ett annat minne som är mycket hemskare och som jag nog hållt rätt tyst om (nog för att jag är så rädd för vad som skulle kunna hänt) skedde också mitt i natten. Nelli hade fått på sig BiPAP-en (en variant av cpap som hjälper till med både ut och inandning) och när hon hade bipap:en så fick jag aldrig vara ensam med henne utan hade ALLTID nån där. Men just vid det här tillfället var det ett gäng där, tror dom höll på med provtagningar o grejer, när aparater o grejer börjar tokpipa och Nelli verkligen blir blåare och blåare. Man såg hur hon försökte andas men inte kunde.. Det här minnet är svårt att ta till sig. När jag tänker på den är stunden så ser jag allting som från ovan. Jag ser mig själv stå där, lite i bakrunden, medans alla flockas kring Nelli och försöker få igång henne igen. Tillslut lossnar den skit som täppte igen luftvägarna och hon får färg igen..
Jag drömmer fortfarande om den här stunden ibland.. ser mig själv från ovan, i bakrunden.. oförmögen till att ens andas själv.

 

 

 

tänk vad en liten lapp kan göra!
Det var pga att det fanns såna människor som Ingela som gjorde att man orkade med.
Hon var BiPAP-vakt en natt.. ;)

 

Inte så pigg mamma ;D

Jag har starka minnen med Elliot också. Också lite av en sån där att "se saker från ovan"-grej.
Det var när Elliot va en dag, jag observerade honom för jag tyckte han hade svårt att andas. Till slut ringde jag in en sjuksköterska och berättade att jag tyckte han andades så ansträngt.  Sjuksköterskan drog iväg utan minsta ljud med Elliot. Själv satt jag kvar som en fågelholk, mycket frågande. Efter en stund kom en annan sjuksköterska in och berättade att de va ingen fara och att dom bara ville observera honom en stund. Jag minns att jag var ensam för Henke var iväg och handlade. Efter ännu en stund kom dom in och bad mej följa med för dom hade ringt efter läkaren. Läkaren kollade på honom och bestämde sig snabbt för att vi skulle ner till 69:an (Neo). Vi bokstavligen sprang ner och jag minns att jag blev alldeles virrig över allt folk och ingen visste riktigt vad som var felet och det blev jag arg över! Dom la honom på en undersökningbrits och fullt med folk runt omkring, stressade. Jag vet att nån ledde mej ner i en stol och där satt jag, i bakrunden, och kollade på alla stressade människor som höll på med MITT barn. Här nånstans kom tack och lov Henke ner och jag vaknade nog till lite.
Elliot lades på sal med övervak. Vi blev kvar på neo i en vecka och ingen hittade nått fel. Men han blev bättre och bättre..

 

 

Nelli innan hon fick cpap:en. Pappan hade tagit med lilla kissen till henne. :)

 

Med biPap /cpap

 

Mamman bjussar på den bilden ;)
Ni kan ju kika på allt utom mig ;)

Nelli provar nu på livet utan syrgas igen! Vi ska prova nån timme och se hur de går! Än funkar de fiint.
Fixar hon de utan syrgas kasnke vi får åka hem redan idag! Fast med sonden kvar, så får vi sonda hemma. Hon får inte riktigt i sig så mycket som hon borde än! Men jag har inga höga förhoppningar eller ja de jag menar är att vi likagärna får bli kvar tills i morn. Men ja vi får ju se! :)

Ja mer än att jag kommer skippa amningen tror jag... Jag har inte så de räcker och när vi kommer hem finns de ju ingen tid för att pumpa till och från för att stimulera upp de igen.. Dessutom kommer jag ge henne ur flaska för att veta hur mycket hon äter om vi också ska ge henne i sonden de som hon inte får i sig.. 

Nu ska jag spela fulspel på facebook :P

Sol idag igen!! De är fan sanslöst! Har ju vart såååå fint hela jäkla veckan när vi legat instängda här! Jag vill vill vill ut.. :P

Nu sitter vi och väntar på pappan och på ronden! Får vi se vad ronden har att säga idag!

Jag själv har inte så mycket mer att säga nu.. så de blir ett väääldigt kort inlägg! :P
Men kanske de är bättre än inget alls! ;)

Hej så länge!

Igår kväll blev Nelli av med cpap:en! De gick inte att ha den på henne längre för hon har blivit för pigg ;) Hon drog av den heela tiden. Så efter diskussion med läkare så provade vi med att ta bort den och de funkade gallant! Nu har hon bara syrgas och klarar sig superfint på de! Nu ska hon snart få äta. Hon äter både ur mig och så gav vi henne flaskan senast och den tog hon på en gång! Så skönt! Jag har inte riktigt mat så de räcker... antar att situationen har gjort de så.. stess o oro.. men de gör mig inte så mycket. Bara hon får i sig på ett eller annat sätt så är jag nöjd!
NÄ som sagt.. väcka och mata Nelli ssen ska vi försöka sova i tid... I nattt va de körigt eftersom hon blev av med cpap:en så behövdes de tas prover OFTA för att se så att hon ingte samlar koldioxid och så.. så jag sov mellan 4 o 7.. mindre smidigt men så är de.. ;)

Ja de är svårt att hinna uppdatera.. Eller ja kanske inte svårt för de finns en del dötid men de är alltid nånting som händer. Prover, mat lalala. :)

Nelli fick läggas med cpap igår natt för hon hade de väldigt jobbigt då med andningen. Och prover visade då på att hon även hade de svårt att göra sig av med koldioxid, så de hjälper även cpap:en till med. Senare fick hon dock byta till vad som heter BiPap. Ser likadan ut i princip som en cpap men hjälper till på både ut o inandning.
Sen röntgade dom hennes lungor då också. Igår och tills idag har hon leat kvar med bipap och natten har varit lung.
Nu väntar vi på ronden så får vi se om hon blir av med bipap:en eller om vi får fortsätta med den.

Ikvälll blir de MELODIFESTIVAL-FINAL isolerad på rummet! ;D Jag och Nelli ska ha fest ni är alla inbjudna! Fast ni får stå utanför mitt fönster eller nått :P

Allt är stabilt. Dock får hon inte i sig tillräckligt med mat och i dagsläget vet vi intge om de är så att jag inte har nog eller om de är hon enbart om inte orkar äta.. Jag har dock fått pumpa ur lite nu och de kan faktiskt luta åt att de är mitt fel.. ;) Hur som helst så ska hon sondmatas med det jag pum,par ut och om de inte räcker även ersättning.

Hon måste fortfarande ha syrgas för så fort vi tar bort de så sjunker syresättningen för lågt. Inhalerar koksalt varannan timme men vi ska börja med varje timme i några timmar för hon är rejält täppt stumpan..

Pappan va här en stund tidigare när Elliot va på dagis så de va skönt att få prata lite med nån.. ;) nån annan än läkare o Nelli.
M¨ste försöka ringa bvc också för jag har en tid i morgon och den lär vi ju inte gå på.. :)