Det tog 45 minuter för Nelli att somna i den stora sängen.. Hon låg och snackade och gnällde till ibland men absolut ingen fara så hon fick ligga därinne och lösa det själv, vilken hon ju gjorde! Så hoppas det går lite bättre att lägga henne sen. Kvällsnattningarna har inte alls vart nått problem, men då är hon ju oftast som alltid helt utslagen .. ;)

jaja nu sover hon iallafall och jag ska fösöka (fortfarande) komma på ett bra domännamn! ;)

Ja nu har Nelli blivit så stor så nu kan hon också säga roliga saker ;)

När Edan börjat verka, så kan jag andas i kasnke 5 värkar innan jag får en liten chock och det verkligen började trycka på. Henke såg m in reaktion och tryckte på larm-knappen. När barnmorskan kom in frågade jag lite försiktigt vad man skulle göra när det kändes som att det tryckte på..
Hon tittade på mig och flinade och sa: "Ja det kan jag slå mig i backen på att du är helt uppen redan!"
Hon undersökte mig och hennes tankar stämde.
Hon sa sen att jag kunde prova på att krysta lite om jag ville, jag behövde inte alls ta ut mig eller så utan bara prova mig fram lite...

LÄTTARE sagt än gjort då det verkligen tryckte på!
Ungefär här kom en läkarstudent in igen, som varit med tidigare under dagen med oss men hon hade ju slutat för dagen när dom bytte personal. Men nu ville hon alltså vara med och observera om hon fick. Hon menade att hon kunde vara kvar en stund innan hon behövde gå iväg och hoppades så att hon skulle  kunna vara med under hela förlossningen. Den andra barnmorskan menade tydligt att detta nog INTE skulle ta sån lång tid..
Mellan värkar så sa jag att hon visst fick vara kvar.

Sen skulle nån av barnmorskorna gå ut och hämta nånting, och frågade om dom trodde att hon skulle hinna? Och "Nej, det kan jag inte alls lova!" blev svaret från en annan barnmorska...

Personalbyte


I och med bytet av personal så ville dom undersöka mej och även för att jag hade så pass ont. Jag var då öppen 6 centimeter! Då förstod dom lite mer att jag nog hade rätt ont, och dom förstod att detta skulle gå fort så en barnsmorska frågade om jag ville ha epidural. Jag funderade lite, för det är sånt jag gör ;) och medans jag funderar så säger barnmorskan: "SKa du ha Eda så ska du ha det NU, annars blir det för sent!". Sagt och gjort..

Anteckning: ctg-kurva något svårtolkad, BF antingen 160 eller 140 spm. Barnet mycket livligt i magen, troligtvis BF 140 spm rikligt med acc. Dr.Ranhem informerad och fortsätt övervak. Provar med att pat. får byta ställning.


När henke är och köper nått att äta kommer barnmorskor in och övervakar ctg en stund, och sen säger dom att barnet är stressat och att jag måste försöka byta ställning. Jag får lägga mig på sidan, och när Henke kommer med maten börjar det göra rikigt ont och jag får andas mig igenom medans jag försöker tugga min mat.

När jag ätit det jag ville ha gjorde det så ont så jag frågade barnmorskan när man kunde börja med lustgasen. Och hon menade att vi nog skulle vänta med att använda det tills de var igång ordentligt...

(11.40)Notering: PVK + bastest

Klart fostervatten avgår.


11.50 tar dom hål på hinnorna och vattnet går och vi är i gång! Dom sätter en elektrod på bebisens huvud.
Strax efter det så kommer Henke och blir lite förvånad när jag berättar vad dom gjort och att vi nu ska bli tvåbarnföräldrar.

På en gång börjar jag känna av sammandragningar och Henke går iväg för att köpa mat innan det blir för jobbigt för mig att äta.

Inskrivning: Inlägges på förl.avd. 26-årig 4-gravida, 1-para.

Orsak:Inkommer p.g.a induktion och annan maternell ind i graviditetsvecka 38+1 (BP enl. UL 100309, Bp enligt SM 100307)

Anamnes: Tidigare graviditeter: 2007-5 spont.abort v6, 2007-8 spont abort v.10. 2008-5 lev. pojke, 3710g. Induktion pga Preeclampsi. Nuvarande graviditet: Kost behandlad diabetes och besvärlig symfyseolys.

Status: Huvudläge, ruckbar i bäckeningången. Cervix 1 cm lång, modermunnen öppen 3 cm, ffd huv ovan spinae.
Pat graviddiabetiker, kontinuerlig ctg-övervakning.




Jag läggs in och får ctg-övervakning pga diabetesen. Så vi kollar läget medans vi väntar på Henke.