I Torsdags var jag ju till läkaren för bedömning. Han började med att tala om hur mycket man egentligen inte alls vill sätta igång och vad som kan hända osv (de lilla lilla hopp jag hade försvann) sen kände han och sa ; "Har du grejer med dej? Det är gynnsamt och förlossningen är nästan tom.".. Ringa Henke , ringa mormor, ringa farmor. Henke fixade jobbet och mormor o farmor fixade Elliot.
Jag gick ner till förlossningen och innan Henke kommit dit tog dom hinnorna och satte elektrod på lilla huvudet. Klockan va nog runt 11.30.
MIna sammandragningar började genast kännas betydligt mer och när Henke kommit fick vi in mat och jag fick andas mej igenom både mat o värkar. Jag gick till toaletten med en sån här gåvagnsgrej och stod och andades vid varje värk. Halv 14 bytte man personal och då jag tyckte jag hade så rackarns ont undersökte dom mej och jag var 6 cm öppen! Dom frågade på en gång på om jag ville ha epidural och jag funderade lite och då sa dom, OM du vill ha epidural ska du ha de NU. Jagbestämde mej för att ta EDA:n och en läkare var där på tre röda och satte ryggbedövningen. Jag fick lite lugn i typ max 5 värkar innan de kom en rejäl värk med såååånt tryck neråt! Henke såg min reaktion och tryckte snabbt på larmknappen och in kom barnmorskan.
jag frågade henne lite vad man skyulle göra om man tyckte de tryckte på rätt så mycket. Hon tittade på mig och flinade, och sa "Ja de slår jag mej i backen på, du kan säkert vara helt öppen redan!"  Så kände hon och helt öppen var jag. Hon sa att jag kunde prova krysta lite om jag ville, jag behövde inte alls ta ut mej eller så sa hon men jag kunde prova och känna efter lite....

LÄttare sagt än gjort att försöka ta de lungt då de riktigt TRYCKTE på. Här nån gång kom en läkarstudent in igen och frågade om hon fick vara med och observera, HOn hade egentligen slutat då man ju bytte personal men vilel så gärna fortsätta vara med oss. Hon menade att hon kunde vara kvar så länge som hon han, hon hoppades att hon skulle kunan var akvar hela tiden, och den andra barnmorskan menade tydligt att hon trodde INTE de här skulle ta nån lång tid. Visst sa jag där emellan och hörde hur dom andra barnmorskorna sa lite att dom skulle bara gå utanför dörren de skulle väl dom hinna? "Nej du, de kan jag inte alls lova" sa hon som va kvar.. ;) Och ett, tu , tre (om ens de) så va hon ute!  14.53!

Senare kom läkaren som gjorde bedömningen ner och bara skrattade bnär han kom in. Ja de där gick ju bra, sa han och menade att han absolut inte trodde de skulle gå så fort..

ALlt gick väldigt fort men bra och Nelli mådde bra hela vägen förutom lite i början när dom tog hål på vattnet, då hon blev lite stressad, men hon lugnade ner sig sen..

NU Bilder -->