Den 25 Februari 2010 klockan 10 hade jag en tidpå MVC för bedömning. Dom skulle undersöka mig och tala om för mig om dom tyckte det va gynsamt eller ej att sätta i gång förlossningen.
Jag var inställd på ett STORT nej, och hade inte mycket hopp om en igångsättning.

Läkaren började med att tala om att man sällan gör en sån här igångsättning och att det verkligen måste vara gynnsamt för att dom ens ska tänka tanken. Det tar ju så lång tid och ofta så slutar det med kejsarsnitt. Så man måste ju väga fördelar mot nackdelar. (fear) Svordommar gick igenom mitt huvud.

Läkaren undersökte mig och sa sedan: "Ja här var det väldigt gynnsamt och förlossningen är tom! Har du saker med dej?" ....

Det hade jag inte...  "Jag fixar.....!", sa jag. Hur ska jag lösa dett då tänkte jag då.. Hade ju lovat Henke att det inte skulle bli igångsättning idag (vilket jag ju verkligen inte trodde) och han var på jobbet. Ringde honom och sa: "Duu.. förlossningen.. NU!" .. Han morrade lite men mer kunde han ju inte göra. ;) Han fixade så att nån skulle jobba istället för honom.. Jag tog mig till förlossningen på skakiga ben och fick tag på farmor o mormor under tiden. Elliots hos barnvakt- Check!